Komma ut som trans
Hej
Jag är en kille på 17 år och trans. Jag har kommit ut till mina närmsta vänner och känner mig nu redo att komma ut till mina föräldrar.
Jag vet att min mor inte har något problem med transpersoner och att båda mina föräldrar skulle acceptera mig oavsett min sexualitet. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra nu. Jag tror det vore bra att börja med att komma ut till min mor, sedan min far och sist mitt yngre syskon men jag vet inte riktigt hur. Jag kan liksom inte föreställa mig helt hur det är för dom och vad dom vill veta. Jag hade tänkt skriva ned allt som jag vill att dom ska veta och länka hjälpsamma videos och websidor.
Så… kort sagt: Vad är saker som jag kanske bör ha med och ifall någon har några bra websidor/videos så kan ni gärna länka dom. Och hur kan jag förbereda mig och verkligen göra det för hittills så har jag dragit ut på det hela och skrivit om brevet ett antal gånger men då jag inte vill leva ytterligare en sommar som tjej så vill jag äntligen komma ut.
#0: Vill du helst ha webbsidor/videor för pepp och råd för dig och info till din familj på svenska eller går engelska också bra?
// Harley
#1: Engelska går lika bra.
#0: Här har du en video och en websida:
http://pinkmantaray.com/transkid
https://www.youtube.com/watch?v=fTjMeXzjvLs
#2: Toppen!
Jag tycker uppercaseCHASE1's spellista Trans 101 har mycket bra info, både för den som är trans själv eller för den som vill lära sig mer.
https://www.youtube.com/playlist?list=PL7SgbxvTR7N5-jYeT2Coj99qnRQTIArKP
Transammans https://www.transammans.se/ tycker jag har enkel och lättsmält info. (Under rubriken Om trans)
Jag har inget vettigt att komma med vad gäller hur man kommer ut för sin familj eller nära anhöriga tyvärr (jag hade sagt upp all kontakt långt innan jag kom ut som trans), men läs om hur andra gjorde och känn efter vilken väg som känns bäst för dig.
// Harley
#3: Tack. :)
#4: Okej, tack. Tycker det är lite svårt att hitta information om hur folk gjorde det, då dom flesta bara pratar om hur det gick men får väl se om jag hittar något.
#0: Har du tänkt på att det kan vara lite knepigt för personer som bor tillsammans att ha hemligheter för varandra? Jag vet ju inte om dina föräldrar bor tillsammans, men om de gör det kan det vara en stor börda för den ena att hålla en hemlighet för den andra om det inte är en kort tid. 🙂
#7: Tänkte inte på det men dom bor inte tillsammans.
Annan fråga: Ifall en förälder verkar vara transphobisk, hur bör jag komma ut då utan att liksom bli avbruten?
Jag har inga svar och ingen erfarenhet av det här. Jag skriver bara rent allmänt vad jag tänker.
Att inte bli avbruten kan vara ett problem oavsett vad anledningen är. Du känner personerna bäst. Hur är det med självkontrollen hos dem? Om någon bad mig att få säga något utan att jag avbryter dem skulle jag med största sannolikhet kunna vara tyst tills de ger mig klartecken att prata. Kan du be din familj om samma sak?
Ett alternativ kan annars vara att du skriver ner det du vill ha sagt och ger dem det. Så gör jag ofta, även om saker som inte är känsliga, för att få något sagt på ”mitt” sätt. Då får de avbryta läsningen så ofta de vill, men de har tillgång till allt du sagt och vet när det är slut. Att skriva ner det kan vara ett alternativ av andra skäl också. Vad du vill säga kan vara känslofyllt, vilket i sin tur gör det lättare att glömma vissa saker eller hamna på stickspår.
En nerskriven berättelse kan också fungera som komplement till det du säger. Börjar du prata och de inte kan hålla tyst finns texten där att lämna över. Glömmer du vad du vill säga finns texten också där.
#10: Tack. Skriva ner lär vara det bästa sättet för att få allt sagt.
Niklas tips i #10 var suveräna! 👍
#9 Vet du på ett ungefär vad det är för fördomar eller annat strunt som gör att en eller båda dina föräldrar kan ha transfobiska synpunkter?
Tror den/de tex att man 'blir' trans pga fel/dålig uppfostran, trauman i barndomen, förvirring, psykisk sjukdom eller liknande?
Om du kan sätta fingret på det så hade jag försökt peta hål på de missförstånden i brevet.
Sen får jag en känsla av (kanske bara för att jag själv är en sån) att människor som kommer ut genom brev lätt fastnar i fällan att man nästan ber om ursäkt i texten, lite "förlåt för att jag vänder er värld upp och ner men…". Att komma ut och berätta något så personligt ska vara något positivt, något man vill dela med sig av. De allra flesta känner en (stor) lättnad i att ha funnit sig själva på det här sättet, det är inget man ska be om ursäkt för. Sen kan givetvis folk man berättar för behöva lite tid och space att smälta det, låta det sjunka in, men du förstår nog hur jag menar.
Nu ska jag sluta predika. 🤐😄
// Harley
#12: Tack, ska tänka på det.
#9: Jag skrev ett brev, gav dom det och sa åt dom att läsa medan jag gick och gjorde annat. För mig funkade det bra eftersom dom fick tid att läsa det flera gånger. Visst, det beror helt på hur dina föräldrar är, men jag tror det är det bästa sättet för att få allt sagt.
#14: Får jag fråga vad du skrev om? Alltså typ "avsnitt/delar" eller så som du hade.
#15: Hade en kortare inledning, sedan en bit där jag kom ut och kort förklarade vad det innebär att vara trans, viktiga saker som jag vill att dom ska veta om transindivider, vad att vara trans innebär för mig och sedan en kort avslutning.
Det hela landade på nästan 3000 ord. 😅 Men mina föräldrar tog sig tiden att gå igenom allt och gör sitt bästa för att stötta mig.
Föresten, jag vet att detta kan verka lite over the top, men se kanske till att du har en kompis som du kan övernatta hos ifall dina föräldrar inte tar det så bra och behöver tid för att lugna ner sig. Har hittills bara haft en vän som drabbades av detta och blev utsläng för en vecka, men det är ändå bra att vara förberedd. Jag vill verkligen inte skrämma dig med det och iallafall bland alla transpersoner som jag känner så har en av ungefär 13 upplevt detta.
#16:
“… vad att vara trans innebär för mig …”
Det tror jag är väldigt bra. Om jag var förälder till ett barn som kom ut skulle det vara en av de viktigaste sakerna att veta, för det spelar ju ingen roll vilka föreställningar eller fördomar jag har.
#16: Tack. Tror det kanske kommer att hjälpa dom att förstå.