Trist att du fått utstå sådant. 😞

Själv är jag lite av en "räddhare" tyvärr, då jag inte gillar konflikter och en del folk kan vara väldigt aggressiva i sina åsikter.
Vet inte om det är pga min autism men jag tar åt mig för mycket, så att även om det är glömt och förlåtet så kan jag minnas tillbaka och bli lika ledsen över en situation efter flera år liksom…

#1: Åh, jag känner direkt hur min inre vakthund/storebror kickar in och vill beskydda. Morr!

Att backa eller helt undvika är inte fegt eller något dåligt. Jag tycker det är det som verkligen är att respektera sig själv, att se till sitt eget välmående först och främst. Kommer det "kosta" för mycket att ta en konflikt så är det bästa att låta någon annan kliva in och försöka få puckon på andra tankar, om det är möjligt att nå fram vill säga.

#2: Tack! Din omtanke gjorde mig tårögd (blev så pass rörd, alltså).

Har länge varit ambivalent vad gäller min egen sexualitet.
När jag var i tonåren trodde jag att jag möjligtvis var bisexuell eftersom jag inte tyckte att det var annorlunda att kyssa mina tjejkompisar som killkompisar (är egentligen asexuell och tänker mer och mer på mig själv som "han" även fast det inte överensstämmer med mitt biologiska och juridiska kön), och hade som en "passiv gest" uttrycket "bi och fördomsfri" på min väska.
Då fick jag "så äcklig du är!" efter mig av en jämnårig kille jag passerade.
Hans kompis hyssjade åt honom (toppen!), och jag låtsades inte höra något alls.
Efteråt kunde jag inte smälta detta att en total främling hade sagt det.
Tankar som "varför säger du så?" och "vad har jag gjort dig?" for genom huvudet.
Naturligtvis var det inte mig det var fel på, men det kunde inte jag som 17-åring förstå.

Detta är bara ett exempel, men tror det satte sina spår i hur jag hanterar eller inte hanterar liknande situationer.
Exempelvis skulle jag aldrig kunna tala om för min mamma (som är en djupt troende kristen) hur jag verkligen känner angående könsfrågor då hon inte skulle kunna acceptera det.
Vilket gjorde mig ledsen förra veckan när jag läste om "top removal/sugeries" (engelsk sida).
Min asexuellitet har hon inte haft problem med dock.

Det låter som att jag har växt upp i rätt stad.
För jag har varit rätt befriande från glåpord och sådant.
Visserligen så kom jag ut som Homo sent i mitt liv och det är ju inget som syns utåt sätt.
Men även när jag gick ut med det på Facebook om att jag var Homo så togs det emot med ro.
Anledningen att jag gick ut med det på min profil på Facebook var att få ett stop av alla dessa killar som försökte att ragga på mig på Messenger.

#3: Aww, vännen. 🌺

Hade jag fått samma kommentar som 17-åring hade jag nog bara varit en blöt fläck där på gatan. Hade blivit så sårad och ledsen. Sånt där kan slå så jäkla hårt och verkligen bita sig fast i skallen på en. Förstår att det fortfarande gör väldigt ont att tänka på. Cred till killens kompis som direkt reagerade med att hyssja. Bra gjort!

Det hade varit intressant att koppla in sig i hjärnan på den där killen och se hur tankegången gick. Blir det någon form av överslagshandling som leder till en sån felkoppling? "AH! Hur ska jag reagera på detta? Jag vet inte! Kör på autopiloten!" och ut kommer en spydig kränkning. Usch.

#5: Härligt att höra! 😀 Att du varit förskonad från trångsynta nötter alltså.
Ovälkomna friare är en annan prövning… 😒 Hoppas du slipper dem nu.

#6: ja precis. Tycker också att det var bra gjort av honom att reagera. 🙂

Jo, det är möjligt att det var så det var.

#7 Ja dem slipper jag nu!