En liten undran - måste man definiera sig utifrån VEM man vill ha sex med?
Ingen presenterar sig väl med HUR man har sex? Som sado eller bondage? Eller om man bara tänder på blonda personer?
Jag tycker du skall ta det lugnt och bara vara dig själv.
Eller är du rädd för komplikationer om "fel" sort stöter på dig?
Det kommer att lösa sig.

#1: Det kommer antagligen sluta med att jag gjorde som i gymnasiet, vilket var just att ta det lugnt och tog det som det kom och sedan fattade folk liksom. Har bara någon slags inre kris för att jag nu har chansen att göra om, och göra rätt typ. Inte för att jag gjorde fel på gymnasiet. Men det bästa blir nog att göra som du säger, bara ta det lugnt och lita på att allt löser sig till slut. Ibland är det bara så svårt när det alltid känns som att man går och gömmer något.

Min AC kämpar på allt vad den kan men det är fruktansvärt varmt här inne så jag ber om ursäkt på förhand för en troligen sluddrig och osammanhängande text.
Tveka inte att fråga om den är för svår att avkoda. 😅

Försök att släppa pressen på att sätta en etikett på dig själv eller hur öppen du vill vara med din sexuella läggning.
Om du känner att det är rätt att kalla dig lesbisk eller gay, kör på det. Vill du inte definiera din läggning (just nu), kör på det.
Samma sak när det kommer till hur öppen du vill vara med den delen av ditt liv. Alla som är hetero vill heller inte babbla om sitt kärleks/sexliv det första dom gör.
Ta det som det kommer och känn efter vad som känns rätt där och då.

Om folk beter sig som kålrötter när eller om det kommer fram att du haft relationer med tjejer så försök se det som en liten silver lining att de bekände färg så du kan sortera bort sånt skräp från ditt liv.
Lägg din energi på folk som tillför dig energi och kärlek. Giftiga rötägg kan sitta och mögla på sin egen kant. 😝

#0: Vad är det som gör att det känns fel med det sätt som du hanterade det på gymnasiet?

Du har redan fått bra svar men tänker ändå kort säga ett par saker och antagligen upprepa något.

Jag tycker man dör det första inte behöver göra sexualitet eller könsidentitet till nästan den man är. Så som Sindri säger så presenterar man sig inte så, då det inte har något med vem du är som person att göra på ett sätt som påverkar dem. Sedan kan det underlätta när du börjat umgås mer med någon att kanske ta reda på hur de står till hbtq+ och sedan lär det nog lösa sig själv med om man förblir vänner eller inte. Bara våga var dig själv och lev. Lägg inte så mycket vikt på din sexualitet då det egentligen räcker med att du och nära och kära vet. Det andra löser sig ändå ofta på något vis. Enligt mig är att ha kommit ut inte att alla i ens omkrets behöver veta det då jag inte ser någon anledning att berätta det för vissa. Inte för att de skulle vara negativt inställda eller jag inte vågar, etc. utan för att det absolut inte spelar någon roll för mig. Framförallt om man knapp ses. Sedan om det kommer upp i samtal så är det så. Livet bygger oftast på att man konstant ”kommer ut på nytt” när man träffar andra och ämnet dyker upp.

Hoppas man kan förstå det någorlunda. Känns som att min hjärna smälter i denna hetta.

Var dig själv och känn inte att du måste dölja att du är gay. Däremot så kanske man inte ska ta upp sin sexuella läggning det första man gör, det är ju inte det som definierar dig som person. Du har ju en hel personlighet, du är ju inte bara din sexuella läggning. Sedan om det är bi eller gay, det är bara du själv som vet och du behöver heller inte sätta en stämpel på det. Det är okej att vara gay. Det är okej att vara bi. Det är okej att inte vara något av dem och inte ens ha en preferens. Det är också okej att inte veta.

Om någon gör en stor grej av det hela och beter sig som arslen så vet man att det är ändå personer man inte vill ha i sitt liv..

Kan känna igen mig lite med det här med Heteronormen och det är verkligen en kamp…

#4: Absolut.

Något som kanske inte direkt är ett problem för TS men som är bra att ha hört:
Man får inte heller glömma att man aldrig måste svara eller förklara varken vad det innebär, hur man känner och annat. Vissa är nyfikna och ibland påträngande. Vissa frågor vill man inte svara på, andra orkar man kanske inte svara på med tiden eller för att man har en sämre dag. Det är aldrig en skyldighet att berätta om ens sexualitet eller förklara den. Kan framförallt slita om man träffar många nya människor som gärna vill veta mer.

#7: Nej precis man har aldrig en skyldighet att berätta vad för sexuell läggning man har. Däremot kanske man inte aktivt vill umgås med homofober och med vissa kanske man vill vara helt öppna med för att man känner sig nära dem 🙂

Massor med bra svar, men jag slänger in mina tankar också.

Som sagt, du presenterar så som du vill och det finns inget krav att ta upp din sexualitet om du inte vill. För mig, som definitivt inte är straightpassing, behövs ingen introduktion för jag klockas av andra hbtq personer såväl som cishets, men jag har vänner som är straightpassing och där finns heller inget behov av att räcka fram handen och säga "hej jag är [sexualitet]". Du väljer att flagga eller inte flagga och folk antingen fattar, frågar eller lever med sin tolkning. Finns inget rätt eller fel hur man gör, bara man lever sin sanning.

Min mamma, som exempel, drömmer lite i smyg om att hennes äldsta dotter ska plötsligt få för sig att shoppa på damavdelningen och spara ut håret igen, men sanningen är att hon har en bredaxlad flata, som regelbundet misstas för en man, till dotter. Vi kommer överens ändå, hon har bara fått lära sig att hålla sina önskningar för sig själv!

Du behöver inte oroa dig om att ha kommit ut "för snabbt". Det är inte världens undergång om det senare visar sig att du är bi, eller att du landar i en stensäker i din identitet som lesbisk, eller kommer fram till nåt helt annat. Livet är långt och man lär sig nya saker som sig själv hela tiden och det är helt okej, man behöver inte ha alla svar (även om det kan vara extremt frustrerande att inte veta allt per omgående, haha).

Lycka till på universitetet!