Kan det bero på att du är ung? Vet inte hur gammal du är. Men om du är ung och det är nytt för dom kanske dom inte tror det är "på riktigt". Det kan ju ta ett tag för folk att förstå att det inte är en fas, man ändrar sig osv.
Så det behöver inte betyda att dina föräldrar är transfobiska utan kanske att ni skulle behöva prata tillsammans med en kurator t.ex.

#0: Det är inte alltid helt lätt för föräldrarna när deras barn vill byta namn eller liknande. Något som kan fungera är om ni finner kompromisser till en början samt att du tillsammans med dina föräldrar lär dig mer om den världen på ett sätt så att de också får en chans att förstå. Det är antagligen väldigt nytt och främmande så att ta det långsamt kan hjälpa.

jag är nästan 14

#3 Och hur länge har dina föräldrar vetat om hur du känner?
I din ålder brukar föräldrar ifrågasätta det mesta. Oviktigt som viktigt.
Om det hade rört sig om att du sagt att du ville ha en katt så skulle dom velat vara säkra på att du tog hand om den och även ville ha den när skolan började igen. Detta är ju så oändligt mycket större och viktigare. Så om det är viktigt för dig så får du försöka förklara det. Och en god idé kan vara att ta hjälp av någon annan, typ kurator.
Allas situation är olika och ingen som inte känner dig kan säga vad som är bäst för dig.

#4: jag bärätade för dem när först jag var 13 men jag har fortätt säga till dem jag fyller år snart så i nästan ett år

#5 Ok. Någon annan med personlig erfarenhet kan kanske ge dig något bra råd. Men om det är någon annan du pratat med om detta, nån lärare, skolkurator annan vuxen kanske kan stödja dig och prata med dina föräldrar tillsammans.

#6: Har försökt få dem att låtta mig gå till Bup men det har inte gått så bra har varit hos skol kuratorn men just nu är det sommar lov

Jag förstår att det här måste vara jättejobbigt för dig. Vad har dina föräldrar sagt när du försökt ta upp det här ämnet med dom? Har ni kunnat sitta ner tillsammans och ha en lugn och sansad diskussion om vad trans faktiskt är och innebär samt hur viktigt det här är för dig?

#8: har försökt men inget funkar

#9: Det är inte långt kvar till skolan börjar, inte sant? Om du litar på skolans kurator och känner dig bekväm att prata om det här med denna, tror du att du kan få hjälp och stöd från kuratorn att prata med dina föräldrar och se om dom kanske lyssnar bättre på kuratorn?

Har du några vänner eller andra familjemedlemmar som finns där för dig och stöttar dig?

Min dotter genomgick en period också där hon ville få manligt kön. BUP var inkopplat och sånt där. Jag som pappa var väl lite orolig över dotterns mående. För mig handlade allt om det oavsett trans eller inte.
Så jag tror du ska ge dem lite tid. Det tar tid att plantera en sån här sak. Inte alltid det går fort. Det måste bearbetas. Det viktiga är att du mår bra.

Min dotter hittade inte sin identitet i trans. Hon är nu gay. Jag struntar i vilket som bara hon mår bra och har hittat hem.

#11: Du låter som en fantastisk förälder och jag är så glad att du fanns där för din dotter hela vägen i hennes sökande efter sig själv. 🧡

Den bistra verkligheten är dock att inte alla föräldrar är så stöttande och finns där för sina barn. Många föräldrar (tråkigt nog) vägrar acceptera något som inte passar deras egen världssyn och vad som är korrekt i deras ögon, oavsett vad det kan vara eller hur illa det påverkar och eventuellt skadar deras barn. Vissa föräldrar avfärdar deras barns känslor, tankar och åsikter helt för att det är "för jobbigt" för föräldern att hantera och då är det lättare att stoppa huvudet i sanden och försöka ignorera det hela tills det "försvinner." Vilket det inte gör, men till sist brukar barnet ge upp att prata med föräldern om det då det inte ger något.

Jag är lite orolig för att Samanthas föräldrar skulle vara av den här varianten. Hon skriver att hon har försökt i snart ett år (#5) att få hennes föräldrar att förstå och få kontakt med BUP, (#7) vilket dom tydligen är motvilliga till och under den här tiden vägrar dom att ens använda hennes önskade pronomen. Det låter inte som stöttande, accepterande föräldrar och stöd och acceptans är A och O i såna här situationer.

#10: Dem flesta av mina vänner är också HBTQ, skolan börjar om typ 2 veckor

#13: Vad skönt att höra att du har vänner som också är HBTQ+. Kan du prata med dom om det här och få lite stöd från deras håll?

#14: Dem vet att jag är trans men jag har inte sakt något om homophobin

#13 Nu gör jag en vild gissning så kan vara jättefel. Kan det vara möjligt att dina föräldrar ser att du har vänner inom hbtq och tror att du säger detta för att passa in med vännerna?
Istället för att se det tvärtom, att pga hur du känner så har du dessa vänner.
Du behöver nog nån som hjälper dom att förstå att det pågått såpass länge att det inte riktigt kan kallas fas längre.
Och att om dom försöker hjälpa dig med namnet till en början händer ingenting farligt. Det är ingenting som påverkar dig fysiskt som en operation eller hormoner gör. Det är nåt som påverkar dig mentalt och får dig att må bättre.
När min yngsta syster var liten så hade hon sett Disneyfilmen "Den lilla sjöjungfrun". Under en tid så vägrade hon heta nåt annat än Ariel och svarade inte om man sa hennes namn. Så alla runtomkring sa det och hon var glad.
Även om det är en pytteliten sak mot dina stora känslor så är grunden densamma. Man vill att dom man tycker om ska må bra med sig själva och kan man hjälpa till så gör man det.
Vad som än händer i framtiden så är det viktigt för eran relation att ni kan förstå varandra. Jag tror att utöver att det är en föräldrar-barn fråga så är det en generationsfråga. Det har gått snabbt den sista tiden. Är inte längesen det var olagligt att vara homosexuell.

#15: Finns det någon som du känner att du kan anförtro dig till angående dina föräldrars bemötande av dig? Skolkuratorn om du känner dig bekväm med denna och att du kan lita på denna? Eller har någon av dina vänner kommit ut till sin familj och fått stöd därifrån som i sin tur kanske kan hjälpa och stötta dig i ett samtal med dina föräldrar?

Jag tror verkligen att du och dina föräldrar skulle behöva hjälp med kommunikationen och att prata igenom det hela med en tredje part. Förhoppningsvis bottnar dina föräldrars agerande i oförståelse och okunskap och dom kan behöva ett samtal med en annan vuxen som antingen har kunskap eller insikt i det hela och kan hjälpa dom att förstå.

#16: dem vet inte om att jag har vänner som är hbtq