Kom ihåg att man inte måste ha kontakt med sin familj bara för att det är ens familj. Du har all rätt att ta ett steg tillbaka från dem och fokusera på dig själv istället. Säg som det är till dem, att du inte tycker det är okej att de säger såna saker och därför inte vill prata med dem så länge de håller på så.

#1: Det är bara väldigt jobbigt när det är den enda familj jag har :( Jag försöker bara att ignorera dem för jag är rädd att hamna i konflikt, det ger mig grym ångest

Va?

#2: Det är ingen enkel sits… Tyvärr inte heller ovanlig. Man kan bara hoppas att de antingen är villiga att lära sig acceptera, försöka leva med saken eller, så som Hosoek säger, bryta kontakten. Finns inte mycket annat man kan göra.

Jag tycker det är lite skrämmande att något som man inte kan styra över är något som folk väljer (jag säger avsiktligen väljer) att inte acceptera.

Oj det här var en svår tråd men jag vill ge mitt stöd i att vara som man är om än jag inte förstår allt inom HBTQ och det ska finnas en till bokstav där som jag inte har koll på, tror jag .

Jag är lite novis men på 90 talet kom jag i kontakt med många homosexuella och jag visste då inte ens vad det var när någon sa att han är bög eller hon är lesbisk det var då främmande ord för mig.

Så småningom så lärde jag mig att det finns människor som tänder på samma kön och som är trance och gör könsbyten.

Jag fick möjligheten att träffa dom här personerna genom mitt yrke som jag hade då men jag var inte insatt alls i det.

Idag många år senare en sådär 35 år från ungdomen så förstår jag hur viktigt det är att identifiera sig och att få vara som man är.

Jag kanske inte förstår allt och det behöver jag inte göra heller men för mig är ni människor med alla rättigheter och dom ska ni ha så känner jag.

Skrämmande och ledsamt 😥

#7: Väldigt bra skrivet och ett intressant perspektiv. Är allt för många som inte har förstått att man inte behöver förstå allt eller liknande bara för att acceptera att vissa inte är hetero eller cis (inte trans). Tror dina ord lär glädja många här.

Tänker dock passa på att påpeka ett par saker då det är bra att veta. Dessa saker är inte riktade direkt mot dig utan till alla som kanske inte är insatta i ämnet. Skadar aldrig att lära sig något. Är absolut inget angrepp mot dig eller liknande och jag är väldigt glad att du delar med dig.

Bög används tyvärr gärna även nedsättande men jag tror alla här vet att du inte menar det så samt att ordet absolut inte bara är ett skällsord utan bara att det kan användas som sådant.
Ville påpeka det då det är bra att tänka på i vissa situationer.

Trance skriver man trans. Trans betyder ”överskrida” eller ”gå över”.
Motsatsen är då cis vilket betyder ”på samma sida”.

#0
Jag blir så ledsen för din skull 💔

Jag är bisexuell och har ganska länge haft tankar (och planer) på att komma ut inför min familj, jag är så säker man kan bli på att de kommer acceptera det osv. men är ändå rädd att ta steget ut ur garderoben "på riktigt".

Min familj har någon gång ibland "kläckt ur sig " några mindre väl valda ord…men vet att de egentligen inte menar något illa och är öppna och accepterande. Trots detta så är det otroligt jobbigt att komma ut för mig. Jag har länge planerat att samla merparten av de närmaste och ha en liten "komma ut fest" (men det har skjutits upp av diverse anledningar…hoppas snart att det ska bli av…men vill samtidigt typ. kräkas av nervositet).

Din sits måste vara så otroligt jobbig och det är så sorgligt att det ska behöva vara såhär även 2022. Jag hoppas att din familj "vaknar upp" i framtiden och inser att det är precis lika normalt och underbart med samkönad kärlek. Styrkekramar till dig, du är inte ensam💖🧡💛💚💙💜

/Chinesecrestedlover

När jag åter läser igenom den här tråden tänker jag på en manlig kollega som är gay och hur han fick kämpa med sin pappa som var så enormt emot allt det här och vilka slitningar det blev mellan dom.

Det här var tragiskt för jag hade god kontakt med båda två på den tiden och idag 20 år senare sen jag flyttade så tappades kontakten men det rann ut i sanden.

Jag kommer att kalla min fd kollega för Anders och hans pappa för Bertil men dom heter något helt annat men det blir enklare att skriva påhittade namn.

Det här blev en tragisk historia och på den tiden när vi bodde i samma stad så umgicks vi väldigt mycket jag och Anders, vi hittade på allt och hade så otroligt roligt tillsammans.

Han fick tyvärr sluta på vårt jobb efter en lång tids sjukskrivning för psykiska besvär bland annat för att han inte accepterades som han var och barndomen hade vart svår där hans mamma dog när han var två år om jag minns rätt han var väldigt liten i alla fall och hans mormor blev som en mamma för honom istället.

Pappa Bertil var en reko person alltid skötsam med bra jobb och ordnade hemförhållanden med en sambo sen många år och personligen såg jag aldrig eller hörde att han slog ner på Anders läggning så det där skedde när andra inte hörde eller såg på.

Mitt intryck av Bertil med sambo var bara bra och alltid välkommet hemma hos dom med god mat och trevligt umgänge. Han ställde ändå upp för sin son trots motståndet mot homosexualitet och hjälpte honom genom mycket med den psykiska ohälsan samt ekonomiskt när han blev förtidspensionär och fick det tufft ekonomiskt.

Anders berättade mycket för mig om vad Bertil sagt och jag fick svårt att tro det men det sa jag aldrig till Anders utan lät honom prata ut och berätta och bara vara ett lyssnande stöd.

En dag ringde det på dörren hemma hos mig det här var under 90-talet och utanför stod Anders och såg hur konstig ut som helst och det visade sig att han hade fått spenderat ett dygn på psykakuten där han fått starka mediciner som fortfararande satt i fast han blivit utskriven på morgonen och sen åkte till mig direkt därifrån.

Med darrande röst frågade han om han fick komma in och självklart fick han det men allt han gjorde var att sitta ihopsjunken i soffan och sa ingenting och det tog flera timmar sen pratade vi några få ord och det han sa var tack för att jag bara fick komma och sitta tyst det var vad han behövde då att bara vara.

Efteråt någon dag hördes vi och jag vet inte hur många gånger han tackade mig för att jag bara satt där och tog mig tid att låta honom bara få vara. Han tackade så ofta och lång tid efter så det snudd på blev för mycket men det visade hur han uppskattade att en medmänniska fanns som bara lät honom sitta där utan ett ord och knappt utan rörelser.

Det hade blivit för mycket för Anders att han inte fick ge uttryck för sig själv. På jobbet var det inga problem men från hans hem och det är nog det allra viktigaste för oss människor att oavsett vad det rör sig om homosexualitet eller något annat att vi blir förstådda och sedda av våra närmaste.

Sen jag flyttade från den staden hade vi lite kontakt som jag skrev men en dag kom samtalet och mejlen från Anders att han skulle ta livet av sig och direkt ringer jag hans pappa och sambon svarar i telefonen med orden jahaja nu igen.

Samma svar fick jag från Bertil att jahaja ska Anders ta livet av sig igen men han åkte till sin son och här bröts kontakten med Anders för jag tror han upplevde det jobbigt att jag vände mig till hans pappa och sambo men jag kunde inte bara höra orden ta livet av mig här var jag tvungen att agera och kontakta närstående bums och jag bad dom ringa 112 direkt.

Det visade sig att dom tankarna funnits länge och väl men ändå som pappa eller som pappans sambo så säger man aldrig jahaja nu igen men pappan tog det på allvar och åkte hem till Anders.

Det visade sig sen att Anders bröt kontakten med sin pappa under flera år det berättade både Bertil och sambon att Anders tog allt avstånd han bara kunde tänkas göra.

Jag såg sen att Bertil hade dött men Anders namn stod inte med i dödsannonsen så någon kontakt hade dom inte den var för evigt bruten och att det kan gå så långt som till självmordstankar och att närmast anhörig inte ens vill vara med i en dödsannons då är skadan skedd på riktigt och där det gör för ont i en människa som inte får vara som han eller hon är oavsett det är homosexualitet eller något annat så måste vi få vara som vi är för annars går vi under, vi förintas inombords om vi inte får ge utlopp för dom vi faktiskt är.

Anders lever idag och bor kvar på sin adress men hur han mår idag vet jag inte men jag hoppas att hans liv fick reda upp sig och ur allt det här tragiska kom något bra han fick ett bra arv efter Bertil och en trygg ekonomi så hur det var måste ändå en kärlek för sonen funnits för hade Bertil velat så hade han kunnat testamentera bort arvet men det gjorde han inte.

Det jag vill ha sagt med det här är att närstående behöver tänka efter en himla massa gånger innan dom dömer oavsett det är homosexualitet eller något annat för hur det är så måste vi vara rädda om varandra och inse att vi är olika vi har olika sätt att leva men är vi farliga för det blir min fråga och vad händer när någon dör eller Gud förbjude tar livet av sig ?

Tänk efter innan det är för sent ni som dömer. Jag förstår inte allt det gör ingen och hur kan vi förstå allt när vi lever så olika liv allihop men en sak har vi gemensamt och det är att vi alla får plats på jorden sen behöver vi inte hålla med varandra i allt men hat nej det kan vi gott vara utan på Moder Jord som tillhör oss alla .