Du kanske skulle börja med att acceptera att du inte är så straight som du verkar intala dig? Det kanske gör det lättare för dig själv.

Att du, antar jag, är otrogen mot din fru är väl en helt annan sak. Men det hade väl varit samma problem oavsett om du träffat andra kvinnor eller män.

Jag tänker nog på ett annat sätt.
Hade min man varit otrogen med andra män så hade det gjort mindre ont än om det varit kvinnor.
Jag kan liksom inte jämföra mig med en man. Jag kan inte bli svartsjuk på något jag ändå aldrig kan ge.

Jag hade nog mest blivit besviken över sveket. Att leva med en hemlighet så länge.

För att du ska kunna släppa din förvirring så tror jag att det är dags att lägga korten på bordet så får framtiden bli friare för dig och även för din fru som också lever ovetandes i samma lögn. Eller kanske hon anar…

Jag tror nog du först och främst får inse att du antagligen inte är straight. Sedan behöver du inte finna ett ord för det hela men det kan hjälpa en att acceptera något om man har ett begrepp. Det är en stor värld och vad som kan hjälpa är att hitta andra med liknande upplevelser.

Något du dessutom borde göra är att försiktigt ta upp det hela med din fru. Du är dels otrogen och dels så kan det dessutom hjälpa att prata om sina känslor kring det hela och just det med din sexualitet. Även om du skulle lyckas sluta känner jag att du nog mår bättre om hon vet. Naturligtvis finns det aldrig några garantier hur ens partner tar det hela men enligt mig är det fel att hålla tyst om det.

Tänk även på att sexualitet är "flytande" så den kan även skifta oavsett ålder och det är inget man styr över eller väljer.

#2: Jag föreställer mig att otroheten är mest smärtsam för att man känner sig lurad och inte bra nog. Inte nödvändigtvis för själva akten eller med vem.

Skulle du på samma sätt tycka det var mindre smärtsamt om din man var otrogen med en annan kvinna, men gjorde något sexuellt som du inte vill att ni gör i ert förhållande?

Jag vet givetvis ingenting om ert sexliv, så ta bara detta som ett generellt exempel, men om du t ex inte alls gillade att ge eller få oralsex och din man var otrogen med en kvinna och dom enbart hade oralsex, skulle det vara mindre smärtsamt? Eller skulle det ge en ännu större känsla att inte räcka till?

#4 Ja det hade nog varit värre med en annan kvinna. Då hade det ju handlat om något jag faktiskt skulle kunna erbjuda men av någon anledning inte vill/kan.

Med en annan man så har jag ingenting att känna mig otillräcklig inför.

#1: Hej,
Tack för svaren.
Ja jag håller på att förlikar mig med tanken att jag inte är straight.
Att vara otrogen är inget jag är stolt över. Men kan inte låta bli träffa män.
Ja det bästa vore att ta upp saken men jag har inte vågat.

#6: Det kan jag förstå. Det handlar dels om att erkänna otrohet, men också för hennes reaktion om att du är bi.

Här kommer en fråga som kanske är för personlig för att svara på.. Men vet du vad som lockar dig mest? Är det att bli tagen analt, eller är det mer specifikt att vara med andra män?

Om det är det sista finns ju inte så mycket alternativ. Men om det är det första kanske det är något du och din fru kan göra med hjälpmedel, som strap-ons eller liknande.

#7: Jag gillar suga och bli tagen analt. Men mer och mer vara med män.

Ja det låter ju svårt för din fru att matcha…

Min kill-gissning är hur som helst att du skulle känna dig mer fri och harmonisk av att ha berättat för din fru, även om det säkert kommer bli en tid av gråt, kaos och jobbigheter. Tänk långt.

#9: Jo det är nog så. Men det är inte så lätt.

Nej. Det är nog bland de svårare beslut du kommer stå inför under en livstid.

Men det låter lite som att då å ena sidan kan välja på att ha husarrest med fotboja resten av livet om du inte gör något, eller få ett års fångenskap och sedan är helt fri, eller kanske blir fri på en gång.

Men jag förstår dig att det måste kännas fruktansvärt att stå inför dessa val och att känna att man kortsiktigt förlorar vad man än gör.

Men vad kommer du vara mest glad över senare i livet?

#11: Ja den frågan gnager otroligt mycket. Har gjort så i många år. Men blivit mer och mer. Innerst inne så har jag en bild av hur jag skulle vilja leva.

La till ett (X) i rubriken bara för att antyda att innehållet är nsfw/inte är barnvänligt.

#13: Tack

#12: Hur vore det då? Om det inte är för privat.

Ibland har man även den bild som alla intalar en att man måste ha för att leva ett lyckligt liv. Nu vet jag ju inte vad din bild är.

#15: Då skulle jag vilja bryta upp helt med mitt gamla liv. Flytta och komma ut helt och fullt som bög

#16 Då tycker jag du ska unna dig det i resten av ditt liv.
Du kommer göra dig själv en stor tjänst och även din fru.

Det kommer inte vara lätt men du kommer klara det. Ta hjälp av samtalskontakt eller liknande.

#17: Tack för peppen

#16: Då kanske det är värt att ta det steget. Har du kanske någon vän, närstående eller liknande som du kan prata med? Någon som kan hjälpa dig bolla idéer och annat. Framförallt någon som finns där för dig under denna förändring, då väldigt få har turen att ha en fru som faktiskt accepterar situationen och hjälper till direkt. Finns säkerligen även en hel del online om saken.

#19: Nej jag har ingen som jag kan prata med tyvärr. Nej hon skulle inte förstå

#20: Då tror jag du borde börja med att hitta någon.

Kanske kolla här? https://kyrkanssos.se/hitta-hjalp/regnbagslinjen/
Har tyvärr dåligt koll på stöd för hbtq personer i Sverige, framförallt för vuxna. Men är nog viktigt att du inte känner dig ensam och har någon du kan prata med.

Finns även en hel del som kommer ut senare i livet och redan är gifta, delvis även har barn. Du kan finna många artiklar och berättelser vilket kanske ger dig lite mod och stöd. (Framförallt på engelska hittar man mycket.)

#21: Jag jag har känt en längre tid att jag håller på att explodera och har behov av stöd och samtal. Men männen jag träffar blir det inga såna samtal. Träffade en man för något år sedan där vi var mer eller mindre tillsammans så gott det gick då pratade vi mycket om att jag skulle komma ut och leva som bög med honom. Tyvärr så lever han inte längre.

#22: Beklagar sorgen.

Tror det är bättre om personen du pratar med är en vän eller någon professionell istället för ett ligg bara för din egna skull. Är enligt mig ändå något man vill berätta för en person man känner visst tillit till.

#23: tack
ja det är nog sant