och ryslig känsla som

fick mej att tro att

någon spionerade på mig utifrån…

Jag tittade ut genom fönstret.

Och såg någonting i

mörkret därute. Vad var det?

Det rörde sig i buskarna

Jag öppnade fönstret för att

se bättre vad det var.

Då blev det tyst. Jag

stängde fönstret, då knackade det

på dörren. Jag gick för att öppna. Men

ingen var där.. en isande vind

svepte genom rummet och

i rummet fans det nu även en

sammanfattning:

Det var en mörk, kall och ryslig känsla som fick mig att tro att någon spionerade på mig utifrån…

Jag tittade ut genom fönstret. Och såg nånting i mörkret därute. Vad var det? Det rörde sig i buskarna. Jag öppnade fönstret för att se bättre vad det var. Då blev det tyst. Jag stängde fönstret, då knackade det på dörren. Jag gick för att öppna. Men ingen var där. En isande vind svepte genom rummet och i rummet fanns det nu även en

för mig okänd varelse. Skräckslagen

och paralyserad såg jag hur

en stor dimmig skepnad kom

emot mig. Jag stod helt

Stilla. Mina läppar  formade ord

men allt som hördes var

en flämtning. Långsamt sträckte jag

ut armen för att tända

ficklampan jag hade i handen.

Då såg jag plötsligt

hur enormt stort och hårigt

Varelsen var äckligt sträv och

med väsande röst sa den:

"Du luktar så gott! Jag

är över 100 år gammal

och har aldrig känt en

kvinnas ömma hand mot min

kind." Jag blev rörd.

och sträckte fram min hand

Tvekande lät jag varelsen ta

Min hand, och blev förvånad

över hur den ömt smekte

handen. Jag slappnade av för

första gången på länge och

slöt ögonen. Jag frågade varelsen

vad den kände, den svarade

"Värme, känslor, ömhet..det var

Sammanfattning (lite redigerad för att det ska bli mer lättförståeligt):

Det var en mörk, kall och ryslig känsla som fick mig att tro att någon spionerade på mig utifrån…

Jag tittade ut genom fönstret. Och såg nånting i mörkret därute. Vad var det? Det rörde sig i buskarna. Jag öppnade fönstret för att se bättre vad det var. Då blev det tyst. Jag stängde fönstret, då knackade det på dörren. Jag gick för att öppna. Men ingen var där. En isande vind svepte genom rummet och i rummet fanns det nu även en för mig okänd varelse.

Skräckslagen och paralyserad såg jag hur en stor dimmig skepnad kom emot mig. Jag stod helt stilla. Mina läppar  formade ord men allt som hördes var en flämtning. Långsamt sträckte jag ut armen för att tända ficklampan jag hade i handen. Då såg jag plötsligt hur enormt stort och hårigt varelsen var. Med äckligt sträv och med väsande röst sa den: "Du luktar så gott! Jag är över 100 år gammal och har aldrig känt en kvinnas ömma hand mot min kind."

 Jag blev rörd och sträckte fram min hand. Tvekande lät jag varelsen ta min hand, och blev förvånad över hur den ömt smekte handen. Jag slappnade av för första gången på länge och slöt ögonen. Jag frågade varelsen "Värme, känslor, ömhet..det var

Du har glömt den näst sista ordföljden…

Det var en mörk, kall och ryslig känsla som fick mig att tro att någon spionerade på mig utifrån…

Jag tittade ut genom fönstret. Och såg nånting i mörkret därute. Vad var det? Det rörde sig i buskarna. Jag öppnade fönstret för att se bättre vad det var. Då blev det tyst. Jag stängde fönstret, då knackade det på dörren. Jag gick för att öppna. Men ingen var där. En isande vind svepte genom rummet och i rummet fanns det nu även en för mig okänd varelse.

Skräckslagen och paralyserad såg jag hur en stor dimmig skepnad kom emot mig. Jag stod helt stilla. Mina läppar formade ord men allt som hördes var en flämtning. Långsamt sträckte jag ut armen för att tända ficklampan jag hade i handen. Då såg jag plötsligt hur enormt stort och hårigt varelsen var. Med äckligt sträv och med väsande röst sa den: "Du luktar så gott! Jag är över 100 år gammal och har aldrig känt en kvinnas ömma hand mot min kind."

Jag blev rörd och sträckte fram min hand. Tvekande lät jag varelsen ta min hand, och blev förvånad över hur den ömt smekte handen. Jag slappnade av för första gången på länge och slöt ögonen. Jag frågade varelsen vad den kände, den svarade: "Värme, känslor, ömhet..det var

*La till de glömda orden

riktigt…fint. Varför har jag

fått något av det här

av en sån som du?"

Jag funderade ett tag, och

visste inte riktigt vad jag

skulle göra med detta elände

Om jag släppte in den

kunde jag då lita på

att den inte ställde till